Jó, aka Villistelpan
Jag som driver denna blogg heter Johanna, även kallad för ovanstående binamn. Jag är en gladlynt göteborgare som är bosatt i ack Värmeland det sköna ihop med min tacksamma röding Robbie, som är min kära servicehund och livskamrat i vått och torrt. Vi har varit bästisar och bundis sedan 11 december 2011! Snabba Johannafakta: Jag tycker om att strosa i skog och mark, resa utan klar plan, skapa utan förpliktelser, laga ny spännande mat, läsa och snacka om psykologi (kommunikation och relationer är en big fav), umgås och utvecklas i goda vänners lag och - så klart - träna hund! Då jag innehar, som en psykolog så fint beskrev det en gång, "en extreeemt komplex sjukdomsbild" (jaahooo I'm a special snowflake!) så är jag i behov av lite extra stöd och hjälp ibland. Problematiken kopplad till mina diagnoser yttrar sig både kroppsligt och mentalt - Men oftast så syns inte min problematik utåt sett. Det jag har svårast att hantera och tampas med är ångesten och stressen som är en biprodukt av samtliga diagnoser. This is where Robbie steps in! Jag har personligen tränat och utbildat Robbie till att bli en certifierad service- och terapihund (även kallat kombinationshund - Detta innebär att han främst jobbar som min personliga servicehund för enbart mig men även är utbildad till att jobba ihop med mig för andras välmående och livskvalité som terapihund inom t.ex. vården). Jag använder mig utav positiva metoder och tror på att hunden lär sig bäst genom att få göra aktiva val och bjuda på beteenden. Jag tror inte på metoder som går i ton med tvång och negativ förstärkning - Däremot så tror jag att vi alla mår bäst av att känna oss bekräftade vid väl utfört jobb och känslan av att vi har en valmöjlighet utan press eller negativa undertoner i ett samarbete. Robbies funktion i vardagen för just mitt blandband av diagnoser är varierande. Vissa dagar har jag ont - Då kan han hjälpa mig med praktiska saker som t.ex. att: Hämta saker jag inte når (vissa ting, dvs. viktigare saker som medicinväska eller vattenflaska, har särskilda kommandon - andra pekar jag på), stänga och öppna dörrar och skåp (både out in public = dörrar med mekanisk knapp (SAMT knappar vid övergångsställen, bara för att style:a!!) och hemma med "pulling straps" (urzäkta men kommer ej på synonymt ord på svenska), stänga gör han med nosen), plocka upp saker jag tappar (clumsy ass u kno) och klä av mig diverse genom att dra i strumpor/byxben/ärmar (även skosnören!!). Dock jobbar han främst ångestförebyggande. Där kan han: Hjälpa mig att komma framåt/bort/ut med hjälp av "momentum pull" när jag känner mig kraftlös, triggad och/eller desorienterad, larma (dvs. göra mig medveten om mitt beteende/läge) och bryta (får mig att stanna upp) när jag måste vila/sitta ned (då jag är uppe i varv/stressad), larma och bryta innan jag grips av total panik eller får en ångestattack (han larmar dels på beteende samt drastisk förändring av kortisolnivån i mitt blod/saliv), tröstar och lugnar när jag är upprörd eller ledsen, ger mig DPT (deep pressure therapy) i lugnande syfte och ja, listan kan göras lång. Ursäkta röran, hjärnan bygger om hehe. Hoppas det jag skriver är läsbart. Det jag kort och gott vill få fram är att jag har skapat ett renodlat allt-i-allomonster som oftast jobbar undercover då mina hinder inte syns (i egenskap "men du är ju'nte blind?!?! Utan ung och pigg tjej?!?!") - Där finns ofta mer än vad ögat ser etceteraaa! De är himla käcka och behändiga de där servicehundarna, vilken ynnest att få ha ett sådant stöd! <3 |